Tomater i maj, och rapsodi i gult

Om jag vill plocka färska frukter i maj månad i Skåne, då åker jag till Tomatens Hus. Där finns tomater av alla sorter. Det ligger mellan Glumslövs backar och Vallåkras dalgång. Detta blev vårt mål idag.

Men vägen dit! En riktig resa genom det vackraste landskap som man kan se i Skåne.

Vägen till färska tomater i maj 2Vi ska till toppen.

Vägen till färska tomater i maj 3Vägen dit går över kullar, genom dalar, slingrar sig så långt som ögat når mellan de oändliga fälten, som lyser nu. Starkare än solen!

Vägen till färska tomater i maj 4Gula stycken dyker upp efter varje sväng, helt oväntat som ett jazzackord i en klassisk rapsodi.

Det hela blir till en fest – där vi firar våren med färgsprakande musik på väg mot toppen.

På vägen till huset stannar vi upp. Vi hittar ytterligare något oväntat. Vi åkte lite fel och kom vilse och vägen ledde oss till en urgammal begravningsplats. Rönneberga högar. Helt oväntat! Inga tomater, men ett dussin magiska gravhögar där en legend berättar att den danske Kung Holger sitter i full rustning sen bronsåldern.

Vägen till färska tomater i maj 6Och detta blev toppen av vår resa. Härifrån anar man Öresundskusten och havet och Ven som sköna nya ackord i ögats rapsodi!

Vägen till färska tomater i maj 7Sen åker vi ner och ner och ser landskapet som blir platt längst ner och vi ser solitära hus som sjunker i rapshavet. Det är lätt att tappa målet och förlora sig i det oomfattbara. Bilen flyter genom rapshavet

Vägen till färska tomater i maj 8och hamnar till slut vid Tomathuset.

Saftigt, Vägen till färska tomater i maj 10frestande ler det mot oss.

Vilket underbart slut på resan, som aldrig verkade ta slut!

Text och foto: Arletta

Tomatens hus

En  mer ackurat vägbeskrivning dit.

.

Rytm och glöd med Manuel Bellone

Rytm och glöd 1En kopparröd baston, en illgrön diskant, ett spektrum av toner i ett elförstärkt akustiskt ackord. Sen drar ett böljande fingerpicking igång i en rytm där glöden får syre och blod av trummans hjärtslag.

rytm och glöd 2

Manuel Bellones röst frammanar minnen av ett sjuttiotal med country- blues- och on-the-road-frihet för pensionärerna som samlats här. För Elsie, som är född -75 är detta som ett musikbad i det som var föräldrarnas ungdomsrytmer och drömpoesi. Här kokar Bob Dylan, Stones och Mungo Jerry och evig sommar i samma gryta.

 

 

rytm och glöd 3När Vincent Hank lämnar trummorna och tar mikrofonen är det nutid. Han har sin alldeles egen röst som hämtar inspiration i både nu och då och lyfter känslor till ytan med tryck och styrka. Hans nummer är musikaliskt och poetiskt kvällens höjdpunkter.

Detta är Manuel Bellones sista gig på sverigeturnén. Fengersfors, Not Quite Bistro i Dalsland. Nästa föreställning i Köpenhamn. I kväll förenas Fengersfors och Fröskog i längtan till musik och rytm. Fröskogs kulturförenings glada män och kvinnor i övre medelåldern och Fengersfors urinvånare i åldern 50+ njuter var på sitt sätt av rytm-minnen och glädjetoner i nuet. Kulturfinessen och arbetarstuket möts. Till slut drar bandet loss, öser på – färgsprakande – och taket lyfter några centimeter.

Elsie låter sig fångas av det gamla 70-talets glädje. Skrattar lycklig åt dess överdrifter, njuter, låter sig färgas av dess energi. Tar med sig den och går vidare till nästa dag.

Ellington

.

Manuel Bellone Melodymakers Facebooksida

.

Föreställande konst

Föreställande konst
”Näcken” av Ernst Josefsson (foto Ellington vid besök tillsammans med Arletta på Waldemarsudde)

Min farmor tyckte om föreställande konst. Hon tecknade själv vackra landskap och blommor. Abstrakt konst var hon skeptisk till. Hon hade sett mycket abstrakt konst när hon jobbade som piga hos millionärsfamiljen Mason i New Haven på 1910-talet. Hon var nog ganska skeptisk till sin natur. När den rika Mrs Mason skulle ställa till med tårtkalas på sina 18 pekinesers födelsedag sa min farmor upp sig och gifte sig med min farfar. Då var hon 21.

När jag var 13 ställde hon mig inför en gåta. Hon tog fram en av sina vackra landskapsteckningar ur byrålådan och frågade mig: ”vad föreställer detta?” Och jag svarade ”ett landskap förstås.” Och jag tillade: ”Det är ju Smörkull nere i Boberg.”

Är detta verkligen Smörkull?” frågade hon och spände blicken i mig som hon gjorde när hon ville att jag skulle tänka noga. Jag tänkte och sa ”Nej, farmor! Smörkull är en kulle som ligger i Boberg och detta är ett papper. Men det föreställer Smörkull,” sa jag med rätt stolt eftertryck.

”Jaha, du” sa hon som om hon hade mig i en fälla. ”Och vad menar du med att det föreställer?” Detta hade vi diskuterat förut, och jag sa att föreställa, det betyder att det ser ut som i verkligheten. Hon utvecklade då sin fråga och sa: ”Ser Smörkull ut så här i verkligheten?” Till det ville jag inte ge något enkelt svar, men jag sa bara att ”du har gjort det svart-vitt och så ser det ju inte ut i verkligheten”.

Ibland tyckte hon det var roligt att teckna av andras konstverk, och vid det här tillfället tog hon fram en teckning som hon gjort av Ernst Josephsons Näcken, som jag visste att hon gillade. Vi tittade på den tillsammans en stund under tystnad. ”Vet du vad detta föreställer?” frågade hon efter en stund. Jag visste ju att det var Näcken, så jag svarade det. ”Näcken.” Jag såg något lurigt i hennes blick och väntade på nästa fråga. ”Finns det någon näck i verkligheten?” Nu var det jag som frågade tillbaka: ”Hur kan den föreställa något som inte finns?” Vi tittade på den en stund igen. Hennes hår var svart och hennes klarblå ögon log mot mig.

Min farmor tyckte om föreställande konst.

Ellington

.

Prins Eugens Waldemarsudde: länk

.

Miró var kreativ han

Gud skapade kvinnan. Det gjorde Miró med.

Fast inte av Adams skelett utan av det som han hittade i sitt garage eller under diskbänken i sitt kök. Av rent pratiska anledningar kanske.

Joan Miró, Woman
Joan Miró, Woman, 1970 – utställningen Vardagslivets poesi, på prins Eugens Waldemarsudde (foto Ellington, 14 maj 2017)

En kvinna som container – där man kan förvara något. Man kan fylla henne med något. Under förutsättning att kvinnan har varit tom. Eller så kan man ta ur kvinnan någonting som fanns inuti henne.

Vad kan det vara? Energi?

Joan Miró – Vardagslivets poesi, prins Eugens Waldemarsudde 2
Joan Miró, Girl Escaping, 1967 – utställningen Vardagslivets poesi, på prins Eugens Waldemarsudde (Foto Ellington, 14 maj 2017)

Denna kvinna med röd köksblandare på huvudet kan nog skapa idéer. Kranen blev röd, för jag tror att idéerna är på väg att explodera. Lika röd som hennes ben.

Fast hon sitter ganska lugnt. Så är det med oss kvinnor. Man vet aldrig när och vart deras tankar går. Ibland åt ett annat håll än deras ben. Denna läckra kvinna får man väl närma sig försiktigt. Det skulle jag gjort – försiktigt. För hon signalerar intensitet i alla riktningar.

Den andra ser mer pålitlig ut för min del. Fyrkantig dock. Du får välja som en man: vill du ha en fyrkantig kvinna nära dig, eller en tredimensionell.

Den enklaste eller den mest komplicerade – eller ingen kvinna alls.

Alternativ: skapa dig egen kvinna enligt din smak. Precis som Miró. Eller Gud.

Arletta

.

Utställningen Joan Miró, Vardagslivets Poesi på Prins Eugens Waldemarsudde pågår t.o.m. 4 juni 2017.

När man blundar

när man blundarVad händer när man blundar, tänkte hon. Och blundade. Hon var uppmärksam. Hon hörde att fotsteg närmade sig och försvann bort. Hon hörde fraset av en kappa som någon svepte om sig. Hon försökte höra vilket material det var.

Hon satt länge och lyssnade. Kände dofter. Odörer. Vinddraget när någon passerade nära. Beröringar helt snabbt. Någon satte sig bredvid.

Varje dag satt hon så med slutna ögon. Började se bilder.

På långt håll hörde och kände hon hans fotsteg. En okänd. Han kom fram. Ställde sig framför henne. Hon reste sig. Tog hans framsträckta hand. Alltjämt blundande sa hon: ”Kom”!

Arletta Ellington

.

Kameran registrerar och ögat ser?

kameran 1
Ellingtons tvättmaskin

Ellington: Jag läste att John Jonasson menar att kameran ser på ett sätt och det mänskliga ögat på ett annat.

Arletta: Jag läste det också. Det är därför han vill redigera sina naturbilder så att de visar verkligheten så som det mänskliga ögat ser den.

Ellington: Men på vad sätt ser det mänskliga ögat annorlunda jämfört med kameran?

Arletta: Det är hjärnan och medvetandet som är skillnaden. Kameran har inget medvetande.

Ellington: Precis detta diskuterade fotografen Gillis Häägg och jag ofta om i min ungdom.

Arletta: Är han känd? Jag har nog inte hört om honom.

Ellington: Ja, han är rätt känd, men inte som Lennart Nilsson. Jag ska visa dig en bok som Gillis Häägg gjorde tillsammans med min pappa.

Arletta: Nu minns jag. Jag har sett den i din bokhylla. Jag tror den heter nåt med sol.

Ellington: Ja, det är den. Solaglaning. Den visar ljuset vid den halländska sillakusten. Till exempel i kvällningen. När morsan stänger för hönsen och det nappar som bäst ute vid Lybäckarevet utanför Skrea i Falkenberg.

Arletta: Vad var det han sa om ögat och kameran?

Ellington: Han upprepade ofta att kameran ser verkligheten ”som den är” men det gör inte människans öga.

Arletta: Varför behövde han upprepa det?

Ellington: Det var vi som upprepat ifrågsatte hans syn på den saken. Hans bilder hade färger, som vi tyckte inte stämde.

Arletta: Kameran registrerar väl de impulser i form av ljusvågor som olika föremål avger.

Ellington: Men gör inte ögat det också?

Arletta: Jo, det gör ögat. Fast jag tänker att registreringsprocessen i kameran tar slut just med själva registreringen, men för ögat så är det bara början av den process som vi kallar att se.

Ellington: Du menar att när ögat registrerat de fysikaliska impulserna, så skickas de vidare genom synnerven till hjärnan. Och vad gör hjärnan med dessa impulser?

Arletta: Jo, det första hjärnan gör är att tolka dem. Hjärnan tar emot impulserna och scannar igenom sitt minnesförråd för att hitta liknande minnesintryck. Om de mottagna impulserna är väl kända sedan tidigare så skapar medvetandet en bild.

Ellington:  Hur lång tid tar det?

Arletta: Det tar ungefär en halv sekund har jag läst.

Ellington: Men vad händer om hjärnan inte hittar några liknande minnen?

Arletta: Ja, då gissar hjärnan!

Ellington: Den bara hittar på menar du när man har sett något okänt?

Arletta: Inte bara.

Ellington: Men den gör välinformerade gissningar med hjälp av associationer som den hittar bland minnena?

Arletta: Ja – och med hjälp av sin fantasi!

Ellington: Så det är därför människan ser på ett annat vis än kameran?

Arletta: Bland annat.

Ellington: Vad är det mer då?

Arletta: Det här kommer att bli en bok om vi ska prata om det. Lika tjock som den som ligger därborta på tvättmaskinen.

Ellington: Gunnar Olssons Abysmal?

Arletta: Ja. Handlar inte den om vad det innebär att förstå?

Ellington: Jo. Den är på 553 sidor. Jag måste fokusera skarpt när jag läser den.

Arletta: Det förstår jag! Vad händer om du sätter på centrifugen?

Ellington: Centrifugen? Jag tror min hjärna är som en centrifug.

Arletta: Ja. Och allt, allt, allt finns ju där och snurrar runt.

Ellington: Allt?

Arletta: Det är ju inte bara dina egna minnen en masse. Genom språket är du kopplad till all kunskap i världen. Och på en halv sekund ska hjärnan hitta. Det är klart att den måste gissa ibland.

Ellington: Allt det där gör inte kameran!

.

 

Nässlor? Kan man äta dem färska?

Arletta var ju ute tidigt i morse och plockade nässlor. När hon hade plockat sitt lystmäte frågade hon mig på Skype hur man gör om man vill äta nässlorna färska, alltså utan att förvälla dem. Hon ville ha dem till en sallad, sa hon, så att alla näringsämnen kunde vara kvar.

nässlor
Ellingtons nässelskörd idag

Det där kunde jag inte svara på. Jag har lärt mig att man måste förvälla nässlorna för att ta bort giftet som man bränner sig på. Jag har hört att man kan använda nässlor i sallader, men då har det ändå alltid varit fråga om förvällda.

Döm om min förvåning då när jag hittar en sida på nätet där det framgår att även andra former av bearbetning gör att nässelgiftet neutraliseras. Att hacka eller mixa nässlorna är tydligen lika effektivt som förvällning. Det kanske kan vara värt att pröva för den som likt oss är lite äventyrslysten. Så härmed vidarebefordrar jag länken till den sida där detta hittades.

Ellington

.

 

Min pluslista idag

min pluslista
Vem tog denna bilden? Och var?

Min pluslista 6 maj

  • solen skiner.
  • Jag vaknade glad efter gårdagskvällens sena utflykt med Kent-Åke (vi lyssnade efter ugglor i skymningen).
  • det var inte kallt i köket när jag kom ner för att göra frukost (ett stort plus jämfört med hela kalla vårvintern).
  • Arletta vaknade på rätt sida och inspirerade mig till nästa punkt.
  • Jag ska gå ut och plocka nässlor och koka nässelsoppa till min vuxna dotter.
  • Jag börjar lära mig att låta människor vara ifred tills de själva vill mig något.
  • jag fick just en trevlig chatt på träffsajten.
  • Ikväll ska jag på räkfrossa med kören i båt på Vänern.
  • Jag har en bra blandning av sorg och glädje i mitt liv.
  • Jag fick denna idén om dagens pluslista av Annawii, som bloggar om sitt liv, sin lilla dotter och om kläder.
  • dagens tävling: var är bilden tagen?  1. Koh Samet i Thailand.  x. Åhus i Skåne. 2. Skrea Strand i Falkenberg. (Första pris: Arlettas himla nyttiga recept på nässelkrydda /enkelt nog att komma på själv också/).

Ellington

.

 

Fusk och konst från ett överraskande perspektiv

Vi har frågat er läsare vad fusk inom fotografering är. John JonassonFotobloggarna har sin åsikt klar, och den definierar ju ganska tydligt vad han räknar som fusk:

”Med fusk menar jag att man photoshoppar fotot utöver ”normal” redigering och påstår att det inte är manipulerat.”

För John betyder fusk detsamma som bedrägeri. Och kan det vara något annat?

Ja, det verkar det kunna! För några av våra läsare är fusk inte nödvändigtvis liktydigt med bedrägeri. Signaturen Åsa, som är pressfotograf skrev, något överraskande, så här:

”Vad fusk är? Tja, att gravt förändra sin bild, det anser i alla fall jag. Men jag tror att det är viktigt att inte fastna i en negativ tolkning av ordet fusk, fusk kan bli skitbra!”

Signaturen Hanneles bokparadis är inne på något liknande när hon säger att ”fuska får man – om man berättar det.”

Arletta blev helt entusiastisk och gick igång på alla fyra när hon läste detta. Ellington tänkte över hur det kunde finnas någon skillnad mellan de två begreppen.

Dialog om konst och fusk

Arletta: Vad är egentligen inte fusk när det gäller konst?

Ellington: Det är inte fusk när man redovisar hur man skapat sina bilder.

Arletta: Men du, själva färgerna finns ju inte i naturen. Färg är ju något som människans öga skapar.

Ellington: Men nu talar du om hur vi gör oss en bild av världen. Hur vår varseblivning fungerar.

Arletta: Precis! Och tänk på att världen också ser ut på olika sätt i till exempel djurs ögon.

Ellington: Det beror väl på att alla har olika verktyg att se med. Olika sorts ögon helt enkelt. Och så har människorna sin fantasi dessutom.

fusk och konst
Från utställningen WARHOL AFTER MUNCH, Louisiana, Köpenhamn 2010 (foto Arletta)

Arletta: Ja, och människors ögon och fantasi verkar trivas med att fuska … fuskar skitbra inom den moderna konsten. Tänk på Andy Warhol. Han som skapade den här serien med bilder på Marilyn Monroe.

Ellington: Båda var fuskpersoner.

Arletta: Andrew Warhola hette han. Föddes i en fattig familj och drömde om att bli en del av en elit. Det drömde han sedan sin barndom. Att äga de fina husen och bilarna. Efter sina studier som konstnär flyttade han till New York och bytte ut allt: namnet, utseendet, sitt beteendemönster. Sen minglade han bland de populäraste personligheterna i den moderna konstens huvudstad.

Ellington: Och hon var född med namnet Norma Jean Mortenson, fick namnet Norma Jean Baker när hon döptes.

Arletta: Varför?

Ellington: Kanske ett första fusk? En pappa som inte ville skylta med sitt namn? En make som trodde att barnet var någon annans?

Arletta: Och hon ville förstås skapa om sig sen. Visst var hon också fattig och bodde på barnhem.

Ellington: Ja, och att hitta på namnet Marilyn Monroe var ju början till förvandlingen. Tänk dig vad som hände i hennes huvud när hon först hittade på det namnet. Hon var kanske också den första av de stora stjärnorna som plastikopererade sig. Hon blev en mediaskapelse och gjordes om från en vanlig söt tjej till en sexbomb.

Arletta: Så möttes två fejkar. När Andy Warhol gestaltade Marilyn Monroe, var hon redan var känd. Så han målade faktiskt sin bild och inte hennes porträtt. Han skapade inte personen Marilyn Monroe. Den var redan skapad. Bilden av Marilyn Monroe skapade Andy Warhol.

Ellington: Dessa båda skapade en annan verklighet …

Arletta: … en som man tror på så desperat att man betalar massor av pengar för detta fusket!

Ellington: Är detta vad Åsa kallar ”skitbra fusk”?

Arletta: Ja, det tycker jag i alla fall. Och det är ju inte fel heller, för alla vill ha det, oavsett mer eller mindre fusk.

Ellington: Vill ha och víll ha. Det är väl det som erbjuds.

Arletta: Tänk på det som att dricka vin eller snusa. Då ändras  verkligheten och världen ser annorlunda ut. Är det inte så för dig? Att kvinnor blir vackrare och känslorna befriar sig – mer färg och mer intensitet får du då genom att fuska och ändra ditt medvetande.

Ellington: Nej vet du vad! Det du beskriver är ju en parodi.

Arletta: Javisst!

Ellington: En parodi på hur alla människor skapar sin bild av världen.

Arletta: En skitbra parodi!

.

Dagens ”fusk” med signaturen Åsa

.